Adress: Brunnsgatan 2
Om du startar från Järnvägstorget, är det omöjligt att inte lägga märke till Candy House. Verket, som uppförs för Lux Helsinki, sveper in Ateneums fasad med starka färgkombinationer och välkomnar publiken till Lux Helsinki. Det glada, imponerande verket genomförs på ett energieffektivt sätt med hjälp av LED-ljuskällor.
Bild: Lauri Rotko
Förevisningstid: 17-22
Sun Effects är ett planerings- och produktionskollektiv från Helsingfors som är specialiserade på ljus och visualisering. Sun Effects har svarat för Lux Helsinkis program, produktion och genomförande sedan 2012. Bland kollektivets andra projekt finns bl.a. Flow Festival, uppstartsevenemanget Slush och Borgbackens ljuskarneval. Sun Effects arbeten har visats i över trettio länder och på fem kontinenter.
Adress: Brunnsgatan 2
Frontiers diskuterar om vi uppfattar världen via detaljer eller helhetsbilden. Verket bjuder in åskådaren att skapa sin egen tolkning. Är verkets visuella hänvisningar tecken på liv som levts, fragment av ett språk som försvunnit för länge sedan eller återstoden av krigshärjade strukturer?
Verkets element är reliefbilder som placerats på notställ, videoprojektion samt ett ljudlandskap. Verket påminner om en orkester: olika element för en dialog med varandra i verket. Reliefernas visuella egenskaper lyfts fram, omvandlas och döljer sig i videoprojektionens bildspråk samt i kontinuumet av ljus och skuggor.
Verket har skapats som ett samarbete mellan skulptören Jarmo Vellonen, mediekonstnären Marikki Hakola, ljuddesignern Epa Tamminen och musikern Jone Takamäki. Installationens uruppförande var i SUOMESTA-galleriet i Berlin år 2014. I Lux Helsinki visas verket för första gången i Finland.
Verket kan ses i Ateneum utan museets inträdesavgift. Verket finns på Ateneums innergård, nära museets butik på bottenvåningen. Verkets längd är 15 minuter och det kan ses oavbrutet.
Ateneums utställningsnar, också utställningen Henri Cartier-Bresson, är öppna under festivalen varje dag kl. 10-20 (biljetter 13/11 €).
Förevisningstid: 17-22
Jarmo Vellonen (f. 1958) är en internationellt prisbelönad skulptör från Borgå. Vellonens verk har setts på många privata utställningar och grupputställningar i Finland och utomlands, bl.a. i Japan och USA.
Marikki Hakola (f. 1960) är en mediekonstnär och filmregissör från Borgå. Hakola är en prisbelönad pionjär inom europeisk videokonst, vars mångsidiga verk har visats på fler internationella festivaler, konstmuseer, evenemang och TV-kanaler.
Epa Tamminen (f. 1958) är en ljus- och ljuddesigner från Borgå, som har gjort soundtracks till flera internationellt prisbelönade kortfilmer, animationer, medieinstallationer och dokumentärfilmer. Tamminen har även arbetat med orkestermusik samt teater och dans.
Jone Takamäki (f. 1955) från Helsingfors är en internationellt prisbelönad musiker och mästare inom improviserad musik. Takamäki har spelat i flera orkestrar och gjort musik för bl.a. filmer samt dans- och teaterföreställningar. Takamäkis instrument är bl.a. saxofoner, duduk, shakuhachi och hocchiku.
Adress: Brunnsgatan 2
11,5 Hz är en studie i hur olika former kan skapas genom att snurra ett hopprep och med hjälp av ljus. Den rörliga ljusstrimman missleder åskådaren och den efterbild som strimman lämnar avtecknar två ljusklot i rummet.
Verkets optiska fiberkabel drivs av en elmotor, vars hastighet regleras av en frekvenstransformator. Rotationshastigheten bestämmer vilken form den optiska fibern skapar. I detta verk har man valt 11,5 hertz, vilket motsvarar en rotationshastighet på 345 varv per minut.
Det avskalade verket kräver utrymme omkring sig, och i Ateneum kan det ses i en värdig miljö. Avsatsen på tredje våningen kan nås genom att gå ända upp för trappan i Ateneums entréhall. Verket kan ses i Ateneum utan museets inträdesavgift.
Ateneums utställningsnar, också utställningen Henri Cartier-Bresson, är öppna under festivalen varje dag kl. 10-20 (biljetter 13/11 €).
Verket har tidigare setts som en del av kringprogrammet i Lux Helsinki, i Design Forum Showroom år 2015.
Bild: Lauri Rotko
Förevisningstid: 17-22
Kai van der Puij (f. 1969) är en designer bosatt i Helsingfors. Designern, som arbetar med formgivning och arkitektur, har utexaminerats som inredningsarkitekt från Konstindustriella högskolan och tagit arkitektexamen vid Tekniska högskolan i Otnäs.
Adress: Universitetsgatan 3
Loopy Lou är ett verk om rörelsens skönhet. Verket är en figur som hoppar hopprep, där rörelserna bildas med hjälp av bara några lysdioder. Ljusskulpturen fungerar sett från alla håll. Låt dig hypnotiseras av hopprepets rörelse – och känn dig som ett barn igen!
Verket är tillägnat konstnärens dotter, vars rörelser spelades in för verket då hon var åtta år gammal. Enligt dem som känner dottern är rörelserna i Loopy Lou lätta att känna igen.
Loopy Lou har tidigare visats på ljusfestivalen Staro Rīga år 2014.
Förevisningstid: 17-22
Rémi Brun (f. 1964) bor och arbetar i Paris. Med egna ord är Brun en ”rörelseingenjör” (movement engineer), som har specialiserat sig på att ta rörelsen till fånga i över 20 år. Han ser rörelsen som ett eget material, lösgjort från dess betydelse, form, ljud och färg. I Bruns rörelseskulpturer är det möjligt att se till exempel en ballerinas piruett eller en jagande panters språng.
Adress: Korsningen av Universitetsgatan och Unionsgatan
När fantasin tar över, får också vardagliga saker helt nya dimensioner. Sådana saker kan vara till exempel byggnader. Megamap är en samling berättelser om dessa element och dimensioner. Verket öppnar åskådarens sinnen och eggar fantasin, då bekanta saker kan ses under ytan.
Vid genomförandet av det bombastiska verket används projektionsmappning, som har använts i många motsvarande videokonstverk utomlands. Många av dessa verk har inspirerat Megamap. I Finland verk med samma teknik setts endast några gånger tidigare.
Av domkyrkans stapel görs en noggrann 3D-projektion som utgör en grund för mångsidig innehållsproduktion. Genom att kontrollera 3D-animationens perspektiv kan man skapa överraskande tredimensionellt innehåll på en tvådimensionell yta. 3D-animationen återges med en högprestandaprojektor på hela stapelns vägg.
I verkets ljudlandskap utnyttjas kända klassiska verk på ett originellt sätt.
Verkets längd är sju minuter och det kan ses utan avbrott. Shader Oy, som genomför verket, är Lux Helsinkis partner.
Bild: Lauri Rotko
Förevisningstid: 17-22
Shader är ett produktionsteam bestående av tre personer som träffades under studietiden. Helsingfors-Rovaniemitrions styrka ligger i en mångsidig kunskap om digitala produktioner. Kunskapen bygger på ett långvarigt intresse: skaparna har erfarenhet av visuell konst och digitala verktyg sedan tidigt 90-tal.
Pekka Tavi (f. 1979, Kangasala) är animator och modelldesigner.
Mikko Kunnari (f. 1979, Kemijärvi) är en bildkonstnär som i sina verk fokuserar på 3D-visualisering. Kunnari fribrottas mellan ett traditionellt och ett digitalt bilduttryck och lyfter samtidigt fram stämningar och känslor med hjälp av estetiska metoder.
Timo Yliräisänen (f. 1975, Kemijärvi) är en producent och audiovisuell generalist, intresserad av konsten vid möten mellan människa och teknik. Yliräisänen vill göra konst där alla kan delta i upplevelsen.
Adress: Unionsgatan 29
Ilon kuvia (Glädjebilder) bjuder in åskådarna att ta det lugnt mitt på Senatstorget. Åtta konstnärer skapar en bild var, vilka sedan turvis projiceras på Domkyrkans fasad. Ilon kuvia tar upp känslan av glädje från olika perspektiv. Det ljudlösa verket skapas för Lux Helsinki.
Publiken får jämföra de olika konstnärernas tolkningar av glädje. Verkseriens konstnärer arbetar mellan olika genrer: i serien medverkar fotografen Stefan Bremer, fotografen Eeva Hannula, konstnären Henna Jula, mediekonstnären Heta Kuchka, konstgrafikern Visa Norros, konstnären Maiju Salmenkivi, ljusdesignern Petri Tuhkanen och konstnären, seriekonstnären Katja Tukiainen. Verkets kurator är ljusdesigner Mia Kivinen.
Verket visas med hjälp av traditionell projektionsteknik. Varje konstnär skapar först en bild med hjälp av önskad teknik, varefter bilden överförs i digital form. Bilden delas till flera olika storbildsprojektorer, som projicerar bilden samtidigt och skapar en hel bild.
Det tyska konstnärsparet Casa Magica höll i oktober 2015 en verkstad för konstnärerna om vad de bör beakta i ett konstverk på Domkyrkans stora yta. Konstnärsparet skapade verket Emergence på Domkyrkan under Lux Helsinki 2013.
Verkets längd är åtta minuter och det kan ses utan avbrott under evenemanget.
Bilder (Maiju Salmenkivi, Stefan Bremer, Katja Tukiainen): Lauri Rotko
Förevisningstid: 17-22
Stefan Bremer (f. 1953) är ett av de centrala namnen inom finländsk fotokonst. Bremers mångsidiga produktion omfattar såväl fotojournalism, dokumentarism som fotokonst. Bremers har bland annat behandlat teman som Helsingfors, subkulturer och politik.
Fotograf Eeva Hannulas (f. 1983) bilder behandlar osäkerhet från olika perspektiv. Med sitt arbete försöker Hannula ruska om sakers grundväsen och ändra deras vardagliga betydelse.
Temat i konstnären Henna Julas (f. 1990) målningar är naturen. Penseldragens riktning och hastighet kan ses i verket. I verket framträder och försvinner helheter – något skapas och faller sönder samtidigt.
Mediekonstnär Heta Kuchka (f. 1974) arbetar med video, foto och installation. Kuchkas verk tar upp diskussioner om identitet, kommunikation, media och samhälle på ett humoristiskt sätt.
Konstgrafiker Visa Norros (f. 1960) arbetar med metallgrafik och förenar möjligheterna inom grafik och måleri. Norros verk är abstrakta, men naturen och landskapet är på något sätt närvarande i dem.
I konstnär Maiju Salmenkivis (f. 1972) expressionistiska landskap möts fantasi och verklighet. Teman i Salmenkivis färggranna målningar är ofta vardagliga iakttagelser, men också fenomen i globala nyhetsbilder.
Petri Tuhkanen (f. 1980) har arbetat mångsidigt med scenkonst, som ljus- och videodesigner samt scenograf. Tuhkanens ljusverk "Sinisten välissä" (Mellan blå färger), som behandlar färgerna mellan havet och himlen, har tidigare setts på Lux Helsinki.
Konstnären och seriekonstnären Katja Tukiainen (f. 1969) har blivit känd för sina rosa målningar, där flickaktiga figurer och djur återkommer. De berättande verken har på senare år fått en allt mörkare ton.
Adress: Sofiegatan
He olivat täällä (De var här) väcker de människor som en gång bott längs Sofiegatan till liv. Enligt Alexander Reichstein försvinner människor aldrig utan spår: ord som sagts för länge sedan, steg och andning hörs fortfarande. Personer som dött för länge sedan vandrar i trädgården, träffar varandra i salongen och andas in frisk luft på balkongen.
Människogestalter, böjda av ståltråd och sprutmålade med fluorescerande färg, vaknar upp som spöken i UV-ljuset. De genomskinliga gestalterna smälter in i sin omgivning och Sofiegatans miljö blir en del av verket.
Konstnären Alexander Reichstein är utbildad grafiker, och denna influens kan ses i de stiliserade figurerna. Verket är ett beställningsverk för Lux Helsinki.
Bild: Lauri Rotko
Förevisningstid: 17-22
Alexander Reichstein (f. 1957) är född i Moskva, men har bott och arbetat i Helsingfors sedan 1990. Reichstein skapar ofta konst för och med barn. Hans produktion omfattar bl.a. barnböcker, skulpturer och installationer – dessutom har Reichstein planerat stora, interaktiva utställningar i museer. Konstnärens verk har ofta visats utomlands, bl.a. i Island och Japan. Boken Gondwanas barn, med illustrationer av Reichstein, belönades med Finlandia Junior-priset år 1997. År 2008 belönades konstnären med statens barnkulturpris.
Adress: Norra Esplanaden 1
Det stora verket, som är belyst inifrån, överraskar åskådaren. Det första intrycket är ett vackert, fascinerande stadslandskap, men då verkets material studeras närmare, får dess teman en djupare betydelse. Medicine City är tillverkat av tiotusentals tomma läkemedelsförpackningar i aluminium. Varje läkemedelsförpackning har brutits på olika sätt, och därför ser varje fönster i verket olika ut.
Verket berättar om medikaliseringen av vårt samhälle. Även staden kan vara ett läkemedel mot ensamhet och ljuset ett läkemedel mot rädsla. I den mörka staden finns det en människa bakom varje ljus i fönstret. På Esplanadens scen är verket som en stad i miniatyr, mitt i den riktiga staden.
Verket består av uppskattningsvis 22 000 läkemedelsförpackningar. Det tog sex månader för de två konstnärerna att färdigställa verket.
Medicine City har tidigare visats på Tammerfors konstmuseum, SUOMESTA-galleriet i Berlin samt Kuopio konstmuseum. Det sågs även på utställningen Lux IN på Kabelfabriken under Lux Helsinki 2014.
Foto: Marina Ekroos
Förevisningstid: 17-22
Antti Pussinen (f. 1984, Tammerfors) är en bild- och ljudkonstnär som är intresserad av olika miljöer och deras inverkan på människor. Med sin konst försöker Pussinen skapa miljöer som påverkar betraktaren via känslor, minnen och associationer. Konstnären anser att särskilt stadsmiljön är ett intressant provlaboratorium för mänsklighet och tolerans. I staden blir människorna tvungna att leva sida vid sida, och det går inte att gömma sig bland likasinnade kompisar.
Martta-Kaisa Virta (f. 1984, Pemar) är konstnär och illustratör. Virtas konst är ett stilla flytande medvetandeström, där en konstnärlig lösning leder till en annan. Virta gestaltar världen genom att teckna: en penna, ett stift och en bläckflaska är en förlängning av konstnärens hand.
Adress: Esplanaden
De enorma arbetslamporna har rymt från ett stort kontor ut på stan för att ha roligt. Lamporna placeras i Esplanadparken som om de alltid hade varit där: de förändrar sin omgivning med färgglada ljusstrålar och lyfter fram olika perspektiv.
Lampounette bygger på en skalförändring, där arbetslamporna har förstorats till flera meter höga utelampor. Lampounettes förebild är de världskända arkitektlamporna, som nu får ta över nya platser som stora versioner. Som störst är lamporna upp till sju meter höga. Det är också möjligt att sätta sig nedanför lamporna.
TILT-gruppens imponerande kitsch-verk har besökt ljusfestivaler i bl.a. Sjarjah i Förenade Arabemiraten, Lyon i Frankrike, Peking i Kina och Bryssel i Belgien.
Bild: Lauri Rotko
Förevisningstid: 17-22
TILT är en fransk konstnärsstudio som fokuserar på studier i ljus och ljusets växelverkan med konst, arkitektur och rum. TILT vill påverka de perspektiv och upplevelser som människor har av vissa platser. TILT inspireras av naturen och det dagliga livet: verken försöker skapa ett drömlikt rike som nyanseras av humor och poesi.
Adress: Ingången till parkeringshallen mellan Skillnadsgatan och Bulevarden.
Nowhere försöker skapa en föreställning om ett ställe någonstans – ett ställe som inte kan vidröras, men som kan kännas.
Nowhere kan föra oss vart som helst: det är en möjlighet och en utopi.
Nowhere är ett läge som skojar om sig själv.
Nowhere är dolt, men har ändå en stark närvaro.
Nowhere pratar om det som vi inte kan se.
Ordet "nowhere" har olika betydelse för oss alla. Ordet är både en fråga och ett svar. Mitt i ingenting finns alltid någonting.
Verket har inspirerats av långa bilfärder i baksätet på föräldrarnas bil, när ljusen från billiga motell, den sena kvällens biografer och röda lyktornas kvarter glider förbi. Nowhere handlar samtidigt om melankoli och hopp.
Verkets lampor är likadana traditionella glödlampor som på de marknader som årligen går igenom Belgien. De påminner om en tid och en plats som vi inte kan återvända till, även om vi ville.
Verket har visats på flera olika evenemang i Nederländerna, Belgien och Polen. Nu pryder Nowhere ingången till parkeringshallen på Skillnaden, också känd som Skillnadens paviljong, ritad av Alvar Aalto.
Bild: Lauri Rotko
Förevisningstid: 17-22
Nathalie Chambart (f. 1982) är en belgisk bildkonstnär. Konstnärens mångsidiga arbeten omfattar ljusverk, foton och verk i det offentliga rummet. Chambarts teman är anspråkslösa eller bortglömda saker: hon skapar konst av teman som står precis framför oss. Vi kan alla göra våra egna tolkningar av verken.
Adress: Bulevarden
Den stämningsfulla lyktparken Lantern Park skapas denna gång i Gamla kyrkoparken, även känd som Pestparken. Lyktparken består av sammanlagt cirka 250 lyktor. Även parkens belysning blir en del av stämningen.
Utöver lyktorna från tidigare år medverkar även nya lyktor som tillverkats av studerande inom konst och design. Dessutom finns även lyktor av återvunnen elektronik, som tillverkats av talkoarbetare i uppstartsevenemanget Slush, samt lyktor som skapats av hantverkare, formgivare och konstnärer i andelslaget ONOMA i Fiskars för evenemanget Eld & Ljus.
Vid lykttillverkningen får fantasin flöda fritt: bland de lyktor som visas återfinns bland annat en diskborste, en cylinderhatt, påsklämmor, engångsmuggar, karameller och en skoterhjälm.
Lyktparken genomförs i samarbete med studerande vid Aalto-universitetet och Konstuniversitetet. Parken kureras av ljusdesigner Mia Kivinen.
Bilder: Lauri Rotko
Förevisningstid: 17-22
Adress: Bulevarden
Color Park vill få besökarna att leka med ljuset. Verket har inspirerats av färger: resultatet är en stark visuell upplevelse. Verkets lugna tempo är en motvikt till brådskan.
Den lugna stämningen skapar en nästan meditativ atmosfär i rummet, där publiken kan koncentrera sig på att uppleva och studera ljuset. Med hjälp av flera interaktiva punkter kan publiken byta färgen på verkets detaljer med hjälp av rörelse- och avståndssensorer.
Verket är ett beställningsverk för Lux Helsinki. Color Park och Lantern Park utgör ett enhetligt konstverk i Gamla kyrkoparken.
Bild (Color Park): Lauri Rotko
Bild (Kari Kola): Ville Kokkola
Förevisningstid: 17-22
Ljuskonstnären Kari Kola (f. 1978) från Joensuu har varit intresserad av ljus hela livet. Kola har arbetat med såväl scenkonst, konserter som festivaler, men han är särskilt känd för att uppföra stora ljusverk utomhus. I oktober 2015 uppförde Kola ljusverket Magical Garden på en ö i centrum av Prag för ljusevenemanget SIGNAL. Kolas verk har också setts på ljusevenemang i Portugal och Slovenien samt på invigningen av FN:s Internationella år för ljus 2015 i Paris. Kola har även medverkat i arrangemanget av ljusevenemanget Aurora Carealis i Joensuu.
An' She Said Yea är en tribut till rockbandet 22-Pistepirkkos låt Onion Soup. Verket handlar om rockmusikens kärnfullhet, naivitet och glimten av ett bekant minne. Glädjen av igenkännande och nostalgi är en del av verket: åskådaren kan höra låten i sitt huvud. Även gamla ljusreklamer har inspirerat verket visuellt.
Verkets betydelse har sedermera blivit ett minnesmärke, då bandet i juni 2015 meddelade att de tar en paus på obestämd tid.
Verket i Bar Looses fönster är Mustonens andra, nästan identiska version av samma verk. Den första versionen visades tidigare i Galerie Pleiku i Berlin, på konstmässan Supermarket i Stockholm samt under bildkonstveckan i Mänttä.
Enligt Mustonen är verket som bäst i Lux Helsinki, eftersom det visas i en miljö som är på gränsen mellan högkultur och populärkultur, i Bar Looses fönster. Enligt konstnären har högkultur och populärkultur stulit av varandra så länge att det inte längre är nödvändigt att dra gränser mellan de två.
Are we gonna have tonight some onion soup?
Förevisningstid: 17-22
Kalle Mustonen (f. 1979) är en Helsingforsbaserad skulptör som ursprungligen kommer från Lahtis. I Mustonens verk lockar popkulturikoner, som skallar, diamanter och trädgårdstomtar betraktaren närmare för att ta reda på verkets mörkare nyanser.
Adress: Korsningen av Annegatan och Kalevagatan
CLOUD är en interaktiv skulptur bestående av sextusen glödlampor. Regndropparna som hänger från lampmolnet är lampornas avbrytare, som publiken kan dra i för att tända eller släcka ljuset. Idel leende ansikten lämnar det glada, lekfulla verket.
De glödlampor som används för verket har samlats av vanliga invånare i de kanadensiska konstnärernas grannskap. Publikens aktiva deltagande är också en viktig del av det färdiga verket: publiken har till exempel fått molnet att blinka likt blixten genom att samtidigt dra i avbrytarna.
Nu har verket fått nya betydelser, då Europeiska unionen och flera andra länder har slutat använda glödlampor. Vart är vi på väg härnäst?
CLOUD använder ett universellt bildspråk som förstås i hela världen. Regnmolnet är något som alla känner igen, oavsett språkmurar, kulturella skillnader och geografiska avstånd.
Verket har setts på många ljusevenemang i världen, bland annat i Eindhoven i Nederländerna, Jerusalem i Israel, Cascais i Portugal samt i Singapore.
Bilder: Lauri Rotko
Förevisningstid: 17-22
Kanadensarna Caitlind r.c. Brown & Wayne Garrett arbetar mångsidigt med olika konstformer. Publikens delaktighet och nya slags material är en väsentlig del av verken: de lekfulla verken bjuder in publiken att experimentera fördomsfritt. Det viktiga i konstnärernas arbete är förändringen. Konstnärernas verk har visats på flera museer, gallerier och festivaler runtom i världen.
Adress: Annegatan 30
Den lek av färger och former som pryder Annegårdens gård och fasad vaknar till liv när publiken får gå bland verkets ljus. Genom att gå framför ljuset kan åskådaren se sin skugga som en del av verket – en del av den värld vi lever i.
Maailma jossa elämme (Världen vi lever i) är en kontrapunkt till den cyniska och trångsynta världsbild som är på frammarsch i Finland och Europa. Livet kan inte definieras som en matematisk ekvation, och samhällets värden kan inte bestämmas med ekonomiska formler. Världen är inte svartvit och ska inte betraktas som sådan. Vi måste våga se det spektrum av färger och former som berikar vårt vardagliga liv.
Verket får sin inspiration av historien i byggnaden som 1886 byggdes som folkskola och numera är ett konsthus för barn och ungdomar. Verkets namn har tagits från en rubrik i en kartbok och som ljuskällor används bland annat stordiaprojektorer.
Verket är ett beställningsverk för Lux Helsinki.
Bild: Lauri Rotko
Förevisningstid: 17-22
Immanuel Pax (f. 1988) är en ljuskonstnär från Helsingfors, vars verk har setts både på teaterscenen och i stadsrummet. Konstnärens första bestående ljusverk Än, yy, tee, NYT! visas från och med december 2015 vid daghemmet Neulanen längs Lättan i Kvarnbäcken. Immanuels ljusverk förenas av en platsbundenget och växelverkan. Verken skapas först genom publikens delaktighet.
Adress: Annegatan 30
Valoleikkipuisto (Ljuslekparken) bjuder in besökare i alla åldrar att prova vad man kan åstadkomma med ljus. I ljuslekparken kan besökarna bl.a. sköta vintertröttheten, måla med ljus, gå ut på äventyr i en ljusdjungel och bli alldeles yra i YM PÄ RI. I bokcaféet kan besökarna njuta av vintermörkerdrycker och i utställningen By – Olipa kerran kylä visas hus som man kan stiga in i.
Ljuslekparken erbjuder:
Två första bilder: Mauri Tahvonen
Tredje bilden: Lauri Rotko
Förevisningstid: 17-22
Partner
In collaboration with
